Slutet på bloggen

Som alla kan se så har jag slutat blogga på denna sida. Jag kommer så småningom ta bort den helt men tror att de inlägg som finns ändå kan vara till glädje för andra anhörigstödsnördar. Ta gärna kontakt med mig om det är något jag kan hjälpa er med eller inspirera till något. Det går att lämna kommentarer och jag försöker svara på ett eller annat vis. Kram på er därute!

Time out

Jag har beslutat att för tillfället ta en paus i Bloggskrivandet om mitt arbete som anhörigkonsulent. Det är lite saker jag måste ta ställning till innan jag vet om jag kommer fortsätta. Är det någon läsare som har en kommentar om detta så var inte rädda att lägga in den. Jag kan behöva få in åsikter för att veta vilket beslut jag ska ta. Det är bara att gå in under kommentar och skriva några rader.

Brukar du gå in på den här sidan och varför?
Har något ämne speciellt intresserat dig?
Har du fått något tips eller nån inspiration i ditt eget arbete eller till dig som anhörig?
Vad kan jag förbättra för att du ska vara mer nöjd?

Jag lovar lämna besked framöver om Bloggen läggs ned eller om jag fortsätter.

Men till dess så ber jag er:

Kommentera gärna bloggen!

Positivt flow

Befinner mig i en tid med delvis lite motgångar. Men sånt är livet ibland och nånstans går saker åt rätt håll ändå. En av de saker jag starkt tror på så är det samverkan. Tillsammans blir vi starka. Tillsammans kan vi komma längre än vi kan när vi kämpar var och en på var sitt håll. Och just nu har jag kraft att vara envis och ger inte upp.

Min envishet, min tro och  mitt starka engagemang börjar sätta sina spår. Det blir ringar på vattnet. Just nu så finns det och kommer till människor vid min sida från alla möjliga håll, även oväntade. Och det är så härligt! Om man är van att kämpa och dessutom att kämpa mycket själv så blir det en extra belöning. Jag får kraft vilket känns underbart.

Jag har också påbörjat en utbildning. Ledarutveckling över gränserna. Den ger mig också kraft och energi. I form av ny kunskap. I form av träffar med drygt 40 supermotiverade människor. I form av verktyg att förstå mig själv och min omgivning bättre. Jag har mer än nånsin runt omkring mig sen jag började den här tjänsten för 2,5 år sen. Men i en positiv flowkänsla så går det bra.

Öland

I slutet av förra veckan träffade jag kollegorna i grannkommunerna Hultsfred och Västervik. Vi har ett litet nätverk som träffas c:a 4 ggr/år. Denna gång gjorde vi nåt annorlunda. Vi åkte till Öland där en av dessa kollegor har sommarhus. Vilken härlig miljö för en träff.

Vi hade tid för diskussioner om nuläge och framtid. Inspiration av varandras arbete. Förståelse för det man jobbar med av de som brottas med samma uppgifter fast ändå lite annorlunda i en annan kommun. Vi diskuterade också framtida samarbete över kommungränserna.

Vi sov över en natt och hade tid för socialt umgänge också. Lagade god mat tillsammans. Promenerade till havet. Lärde känna varandra lite bakom yrkesrollen. Dessa dagar laddade mina yrkesbatterier för ett tag framöver.

Tack Annica Laneborg, Ing-Marie Lindquist och Margareta Göransson för ett trevligt dygn tillsammans!

Funderar

?

Har nu jobbat två veckor efter semestern. Mycket rör sig i mitt huvud. Ofta blir saker extra tydliga när man varit ledig en tid. Hur ska det bli med den här verksamheten framöver? Jag älskar verkligen stora delar av mitt arbete och har fått massor av feedback av anhöriga och samverkansparter på att jag är på rätt väg i mitt yrkesutövande.  MEN att vara så ensam både på jobbet och med dessa frågor är kanske mer än jag klarar av? Har fått svart på vitt enligt en personlighetsanalys att jag passar bäst i ett team med likasinnade som strävar mot samma mål. Än har jag inte kastat in handduken och jag har många tankar och idéer på hur saker kan bli bättre. Utveckling är viktigt. Ibland måste man få stanna upp och reflektera.

Semester

Jag har precis gått på semester. Inte hunnit fatta det riktigt ännu. Är nästan kvar lite på jobbet. Glömde jag inte nåt i fredags innan jag åkte hem? Första sommaren som anhöriga också undrar om det inte finns nån för mig när jag är borta så att få in att anhöriga har rätt till eget stöd börjar sätta sig lite tror jag. Sista timmarna innan jag åkte hem så fick jag också kontakt med 2 nya anhöriga.

Återkommer i höst och har då massor med utmaningar som väntar. Men nu ska jag vila och samla kraft. En BAMSEKRAM till alla anhöriga som finns vid sin närståendes sida eller som precis förlorat denne OCH detsamma till alla mina kollegor i landet som kämpar på med att utveckla och aktivt arbeta med det viktiga stödet till anhöriga.

Summering första halvåret

Har kollat igenom statistiken för de 6 första månaderna. Jag känner själv att jag fått mer att göra. Sitter med i lite andra sammanhang än det som har med anhörigstöd att göra så det har tagit lite tid. Men hur ser det ut på anhörigstödsdelen. Mitt huvudsakliga arbete.

• En tydlig trend som sticker ut är att bokade stödsamtal där jag träffar en anhörig (oftast i min lokal) har ökat. Efter första halvåret är jag uppe i lika många direkta stödsamtal som på hela förra året. Jag har haft 38 samtal vilket är 6,33/månad. Behovet av dessa samtal har ökat och efterfrågas alltmer. Vanligaste formen av stödsamtal sker annars på telefonen som är mitt viktigaste verktyg. Totalt har jag haft 179 stödsamtal (141 telefon) och det ger ungefär 30 samtal/månad. Varje samtal tar från som minst 10 minuter och som mest 2 timmar. 
• Jag har fått kontakt med 25 nya anhöriga fram till och med juni. (Ungefär som 2011)
• Andelen män som får stödsamtal har ökat lite men för tidigt att säga om det är tillfälligt (från 11% till 14%). Dock är min känsla att fler yngre män som vill ha stöd genom kontakt och samtal med mig har ökat. De ringer själva upp.
• När det gäller anhörigstödsgrupper så är det ungefär lika många som deltagit som förra året MEN genom att jag startat upp studiecirklar med anhöriga till personer med demenssjukdom så har flera grupper blivit ett fördjupat stöd. Deltagarna har en större sammanhållning och jag kan vara mer coachande som ledare i grupperna. För och efterarbetet blir också mer omfattande.
• Av de 25 nya anhöriga så har 12 själva tagit kontakt (ev efter tips från någon). Vårdpersonal inom kommunen har överlämnat 4 ärenden, Biståndshandläggare 4st, Rehabpersonal 4st och Sjuksköterska landstinget 1 ärende.

Detta är bara lite av mina siffror. En ordentlig summering görs efter årets slut. Där kommer fler faktorer mätas som t ex kön och om man är anhörig till en yngre eller äldre person.