Seniordag i Brunnsparken

I min tjänst som anhörigkonsulent har jag ibland också lite andra uppgifter. Alla inte helt tydliga HUR jag ska göra dem utan mer uppräknade lite så där i förbifarten. En sån är att jag ska försöka hålla god kontakt med frivilligorganisationerna i kommunen. Det jag då valt att arbeta med är att skapa ett nätverk som arbetar med det sociala innehållet för kommunens äldre invånare. I nätverket ingår representanter från Röda Korset, Svenska kyrkan, Korskyrkan samt från pensionärsföreningarna PRO, SPF och RPG. Från kommunens omsorgsförvaltning har jag i år också fått med mig mina två nya kollegor som arbetar som aktivitetssamordnare. Vi har döpt vår samverkansgrupp till SENIORKRAFT.

Jag hälsar välkommen!

Nämndordförande Elisabeth Lago Nilsson invigde både dagen och vårt samarbete i Seniorkraft genom att hålla tal och,  istället för klippa band, knöt ihop samverkansparternas olika band. Tillsammans blir vi starka.

Igår hade vi vårt första stora eldprov som vi arbetat med tillsammans. Vi anordnade en Seniordag med "gammaldags parktema" i Brunnsparken i Södra Vi. Dagen varade mellan kl 10-16 och många från olika föreningar hjälptes åt för att få till denna dag. Vi hade tur med vädret och det kom ungefär 400 besökare. De bjöds på kaffe med fikabröd, underhållning i mängd, aktiviteter såsom bollkastning, hästskokastning, tombola, tipspromenad, fotoutställning och korv med bröd fanns att köpa till ringa kostnad. Vi hade ordnat med bussar som tog dit alla seniorer som annars har svårt att komma ut på saker. Många seniorer uttryckte sig i positiva ordalag. "Roligt att komma ut och träffa gamla grannar som jag inte sett på länge." "Vad bra att det äntligen ordnas nåt för oss äldre!" Inte kan jag heller glömma synen av flera av mina anhöriga som var där tillsammans med sina närstående som nu bor på ett boende. Den närstående kom dit med någon av bussarna och den anhöriga på annat sätt men tillsammans satt de och höll varandra i handen, lyssnade på fin välbekant musik, drack lite kaffe och var tillsammans om så bara för en stund så som de gjort så många gånger förr.

Alve Gustafsson, en av flera underhållare under dagen. 

Dagen var lyckad och jag är glad. Om vårt första försök slog så här väl ut så kan det ju bara bli bättre. Det kommer absolut bli fler seniordagar framöver men på andra platser i vår kommun och med andra tema. Vi hade fått ett ekonomiskt bidrag ur Ansgarius Stiftelsen som möjliggjorde denna dag. Annars hade det inte gått att få till en så stor apparat.

Ung anhörig

I förra veckan träffade jag en ung anhörig för ett första samtal. Inte den första tonåringen som kommer på samtal men dessa barn eller syskon är inte den vanligast förekommande anhöriga som söker min hjälp. Men de blir allt vanligare. Och bra är det. Att de får en ventil på något sätt och att någon ser dem i den situation de befinner sig i. För det är lätt att bli lite bortglömd i en familj där mamma, pappa, syrran eller brorsan är sjuk och behöver hela familjens stöd för att klara sig. Där ens egna behov många gånger får stå åt sidan. Där man inte får bli arg på den som är sjuk. Där personliga assistenter är en del av ens vardag i hemmet osv.

Just detta ämne har Elina Sundström skrivit om i boken "Jag är också viktig". En bok hon själv skulle önskat fanns när hon växte upp just i en sån familj. Hon delar med sig av sina och många andra unga anhörigas erfarenheter och har även  avsnitt där professionella tar upp olika delar. Just berättelserna om de unga anhöriga i boken tror jag kan ge en stor igenkänning hos många ungdomar. En bra bok att läsa själv om man jobbar med anhörigstöd men också en kanonbra bok att ha som utlåningsbok till denna målgrupp. Kan varmt rekommenderas.

Sista avslutningen

Jag har under vårterminen haft 6 olika anhörigstödsgrupper. De är alla så meningsfulla att ha. Det sker någonting speciellt i mötet mellan personer med liknande erfarenheter. Min roll som ledare i dessa grupper får ofta höga betyg. Det gäller bland annat att skapa en bra stämning i gruppen och att se varje person som en unik person i gruppen. Att fixa detta är en av mina styrkor.

Idag har jag haft avslutning inför sommaruppehållet med den sista gruppen. Vi har gjort så mycket olika i alla grupper men denna valde att göra en liten utflykt till Ingebo Hagar utanför Vimmerby. Vi gick först en slinga på 1,5 km i vacker hagmark och natur.En fin dag med perfekt väder har vi haft.

Mot slutet gick vi förbi lite av gårdens mindre djur såsom kanin, kelsjuka katter, ankor och höns. Inte heller att förglömma alla tuppar. Så många i samma lilla hönshus. Man kan inte annat än tycka lite synd om de stackars hönsen. Men vackra att titta på är de ju. Tupparna alltså, kanske inte de stackars "nakna" hönsen.

Vi satt sen länge ute på gårdens lilla kafé. Pratade, skrattade, njöt och fikade innan vi åkte hemåt igen.

Ligger som ett luftigt moln

Årets anhörigriksdag var bra och att delta i workshopen för oss anhörigkonsulenter dagen innan gav mig också otroligt mycket. Just nu har jag fullt upp med annat. Det är en hektisk tid så här i början av sommaren. Har inte tid att reflektera och fundera på vad jag ska göra med allt som finns i mitt lilla anhörigkonsulentshuvud sen dessa tre fantastiska dagar. De ligger liksom på mognad. Som ett luftigt moln som seglar ovanför mig och inte känns tungt alls utan ger hopp och styrka inför framtiden. Om några veckor ska jag lyfta ned molnet och bearbeta delar av det. Innan jag går på semester ska jag sätta upp mål för framtiden, bland annat förankrade i dessa givande dagar.

Jag hade också trevligt sällskap i Varberg. Inte bara av solen och värmen utan också av Marie-Louise Bexell, min kollega i Ydre kommun. Vi reste, bodde och hade sällskap av varandra hela riksdagen utan att det sistnämnda var planerat. Lustigt nog hade vi valt exakt samma 4 seminarium utan att ha pratat med varandra.

Avslutningarnas tid

Just nu är det avslutningar inför sommaruppehåll i mina anhörigstödsgrupper mm. Försöker med enkla medel göra det lite trevligt och gott. I höst blir det lite omgrupperingar och nån ny grupp som börjar.