måndag 14 maj 2012

4:e tillfället: Reminiscens

Idag var ämnet till största delen fokuserat på Reminiscens. Vi har tidigare fördjupat oss mer på andra delar inom personcentrerad omvårdnad. Huvudfokus har legat på validation och bemötande. Idag gick vi mer igenom metoden reminiscens.

Jag hade med mig en kollega, aktivitetssamordnaren Nina Isacsson Bragsjö, som inbjuden föreläsare. Hon berättade lite mer kring metoden. Hur man kan använda sig av olika former av minnesväckare, "triggers", minnesigångsättare. Att det egentligen kan vara vad som helst. Ett ting, en doft, musik, ett material som känns på ett speciellt sätt. Det sätter igång våra sinnen och minnen kan väckas till liv. På det viset kan man kommunicera med en person med demenssjukdom genom denna metod. Associationer väcks till liv och det kan även vara en hjälp till att skapa känslor av glädje, en känsla av sammanhang eller en känsla förknippad med något man tidigare gjort.  Det kan förstås också komma upp obehagliga eller obearbetade känslor ibland. Genom att nysta och kanske hjälpa till i samtalet med vissa pusselbitar så kan man nysta vidare. Och personen känner sig sedd och bekräftad i sin känsla genom dessa igångsättare.

Vi hade dukat med lite gamla kaffekoppar, dukar och annat för att få det lite extra mysigt och för att få in känslan för reminiscens redan från början. Som ett gammaldags kafferep. Det fungerade utmärkt. Alla började direkt att granska, känna och diskutera saker kring kaffebordet. Vi fick t ex veta att det vi trott var en duk var ett gammalt draglakan............... Där ser man! Vi undrade just varför duken hade så annorlunda form.

Nina hade också med sig ett exempel på en minnesväska med temat jakt. En jaktryggsäck som skulle kunna varit en temaväska för en släkting till henne som inte lever idag. Den kan absolut fungera för andra med detta intresse. I den fanns bilder, en bok, en kniv, doft, horn mm.


De anhöriga fick många tips och funderingar kring det här. Eftersom de befinner sig i olika faser så har de så mycket att ge varandra i diskussioner och berättelser från sina egna närstående. De som är mot slutet kan ge exempel på situationer där reminiscens fungerat bra. Foton fungerar i många faser. Musik också. Men allt i lagom doser. De som är mer i början av sin demenssjukdom kan det däremot vara svårt att använda reminscens. Minnen och associationer kan istället påminna om förlust av förmågor och sorgen över detta.

Som vanligt har vi haft en kanonomgång i studiecirkeln "Att vara anhörig till personer med demenssjukdom",

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar