I förra veckan träffade jag en ung anhörig för ett första samtal. Inte den första tonåringen som kommer på samtal men dessa barn eller syskon är inte den vanligast förekommande anhöriga som söker min hjälp. Men de blir allt vanligare. Och bra är det. Att de får en ventil på något sätt och att någon ser dem i den situation de befinner sig i. För det är lätt att bli lite bortglömd i en familj där mamma, pappa, syrran eller brorsan är sjuk och behöver hela familjens stöd för att klara sig. Där ens egna behov många gånger får stå åt sidan. Där man inte får bli arg på den som är sjuk. Där personliga assistenter är en del av ens vardag i hemmet osv.
Just detta ämne har Elina Sundström skrivit om i boken "Jag är också viktig". En bok hon själv skulle önskat fanns när hon växte upp just i en sån familj. Hon delar med sig av sina och många andra unga anhörigas erfarenheter och har även avsnitt där professionella tar upp olika delar. Just berättelserna om de unga anhöriga i boken tror jag kan ge en stor igenkänning hos många ungdomar. En bra bok att läsa själv om man jobbar med anhörigstöd men också en kanonbra bok att ha som utlåningsbok till denna målgrupp. Kan varmt rekommenderas.
Blev glad när jag hittade din blogg. Jag heter Britt Eriksson och jag arbetar som anhörigkonsulent i Norrköpings kommun. Känner igen din vän Marie-Louise från Ydre eftersom vi är med i samma länsnätverk. Jag var också på Anhörigriksdagen, så vi kanske såg varann där. Till hösten står vi äntligen i beredskap att starta upp ett anhörig- och kunskapscenter efter ett mångårigt anhörigstödsarbete i kommunen. Det ska bli spännande. Jag ser också fram emot att följa ditt arbete i Vimmerby här på bloggen fortsättningsvis. Hälsningar Britt.
SvaraRaderaTack Britt för din kommentar!
SvaraRaderaVad spännande med ett sånt center. Önskar er lycka till. Roligt när vårt arbete går framåt. Jag blir glad när nån skriver nån kommentar så att jag vet om det är nån mening med att hålla liv i denna blogg. Eftersom jag är lite ensam i min roll i Vimmerby kommun så är bloggen ett sätt att komma i kontakt med kollegor och då är det roligt med en tvåvägskommunikation ibland. / Cecilia