Cirkel för anhöriga till dementa

Idag har jag startat upp en ny omgång av studiecirkeln "Att vara anhörig till personer med demenssjukdom". Under hösten 2011 hade jag min första omgång av denna studiecirkel. Då var det 8 deltagare och utvärderingarna vid sista tillfället var toppbetyg. Det var extra roligt att deltagarna var så nöjda när jag då vågade ge mig ut i en ny form av anhörigstöd utan att vara expert på området.

När det nu gick så bra så var det ingen tvekan om att jag skulle fortsätta så att fler anhöriga får nyttja detta stöd. Idag var det sju nya deltagare som skulle startat men tyvärr hade två av dem förhinder. De fem som kom hade det i alla fall bra under de 2,5 timme som cirkeln varade och en bra kontakt mellan deltagarna uppstod direkt. Härligt att se hur stor hjälp de har av varandra och i samtalen som uppstår i gruppen.

Vid det första tillfället så har jag upplägget ungefär som nedan:

• Jag hälsar välkommen, ger en kort introduktion och betonar att det är viktigt att vi har ett tystnadslöfte inför varandra i gruppen så att det blir högt i tak mm.
• Deltagarna presenterar sig för varandra en i taget och berättar kort om sin anhörigsituation.
• Fika med fritt samtal
• Jag drar lite grunden i validation och betonar vikten av att som anhörig ta hand om sig själv, inse att demenssjukdomen gör att det förhållande man tidigare haft  förändras, "samtalet" och empati kan man inte förvänta sig av sin närstående utan se till att få på annat håll för att orka osv. Att jag kan vara ett samtalsstöd för den som behöver mm.
• Runda bland deltagarna igen där de får berätta om sina förväntningar på studiecirkeln. Här kanske de öppnar sig lite ytterligare om sin situation och jag eller annan deltagare flikar in med tips.

Jag har alltså inte ett helt färdigt koncept utan försöker skapa innehållet lite efter behoven och förväntningarna. Det är ungefär som när jag lagar mat. Har så otroligt svårt att följa recept. Skapar oftast något eget men utifrån en ungefärlig grund. Än så länge har det fungerat helt Ok.