Idag har det varit full fart på mig. Sammanställt färdigt diskussionerna i lärande nätverksgruppen och skickat in till Jan-Olof Svensson på Nationellt kompetenscentrum Anhöriga. Sammanställningen blev som vanligt ungefär 4 sidor lång och när jag läser den så är jag tillbaka till tisdagseftermiddagens flödande diskussion i min nätverksgrupp. Så mycket kloka och intressanta saker som kommer upp. Just denna diskussion ledde fram till ytterligare frågeställningar som deltagarna själva kom på i stunden. Är det alltid så? Får man som anhörig en speciell röst och tyngd när man pratar utifrån sitt anhörigperspektiv? Frågar människor anhöriga hur det är på ett speciellt tyckasyndom sätt? Finns det risk att fastna i en anhörigroll precis som man kan göra i en sjukroll?
Jag går på överskottsenergi denna vecka eftersom jag har haft så många bra möten, samtal, studiecirklar, grupper och även varit efterfrågad i organisationen. Jag har flow just nu. Anhörigstöd. Så viktigt. Så lätt. Så svårt. Och jag brinner. Jag brinner för dessa frågor och mitt viktiga jobb!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar