I måndags var det dags för min nya studiecirkelgrupp att ha sitt andra tillfälle i cirkeln som jag döpt till Att vara anhörig till personer med demenssjukdom. Första gången saknades 2 deltagare men nu var gruppen fullständig. Därför började vi lite om från början så att alla fick samma förutsättningar. La till ett tillfälle i juni så sammanlagt blir det 6 tillfällen (istället för 5 som cirkeln normalt sett är). Ungefär så här gick det till vid detta första/andra tillfälle:
Presentationsrunda där alla presenterar sig och berättar lite om sin anhörigsituation. Många delar frikostigt med sig i sina berättelser och igenkänning uppstår i gruppen. Någon känner att det där är precis som min närstående medan andra säger att nej det där känner jag inte alls igen men så här är det istället och det kan ytterligare någon känna igen. De som är lite mer i början av sjukdomsprocessen blir lite beklämda att höra dem som är mer i slutet. Det finns ett hopp om att det kanske ska gå att fixa till. Ett nytt läkemedel. Om jag försöker träna hjärngympa med min närstående. Osv. I rundan försöker jag bekräfta. Skjuta in några råd och hänvisa till god demensvård hur man kanske skulle kunna göra istället.
Kaffe och fritt prat och en sammanhållning och värme finns redan bland gruppmedlemmarna.
Efter kaffet upprepar jag det vi gick in på vid förra träffen. Den jobbiga situation som uppkommer för både den dementa och den anhöriga när den närstående får en demenssjukdom och diagnos. Det kan också vara en lättnad att få besked men att livet kommer att vara annorlunda framöver och någonstans måsta man acceptera sjukdomen. Den går inte att fixa till. En förutsättning för att man som anhörig ska kunna bemöta sin närstående på ett bra sätt är att se till att ta hand om sig själv, inse att det är viktigt att få chans att bearbeta och prata om sin situation men att det inte går att göra med den sjuke, att jag kan vara en samtalspart som komplement till vänner och släktingar. Förhållandet man/hustru mm förändras. Inget jämlikt förhållande längre. Kan inte förvänta sig att den demenssjuke ska kunna ge empati osv.
Lite kort om personcentrerad omvårdnad. Validation. Reminiscense. Att ytterligare resurspersoner kommer under de kommande tre tillfällena. De får också Demensförbundets Bra förhållningssätt till personer med demens. Vi går igenom de olika punkterna i den och deltagarna ställer frågor och ger exempel från sin egen vardag med sin demenssjuka närstående. Och många gör verkligen ett enastående arbete, är bra på bemötande. De som kanske mest ifrågasätter vissa bemötandetips är de som är mer i början av sjukdomen. Jag betonar att det inte finns några helt rätt och fel. De som anhöriga känner sina närstående bäst. Och i början kan det vara ok att leda tillbaka till nutid och att visa sina egna känslor. Men så småningom är inte det att rekommendera.
Nämner också att personalen i vår kommun ska arbeta efter personcentrerad omvårdnad så det är något de ska förvänta sig i vården av deras närstående. Vi pratar om att det är viktigt att skriva ned saker i Mina minnens bok för att alla som finns runt en demenssjuk person ska kunna bemöta personen på bästa sätt. De flesta är bekanta med den. De som inte sett eller fått den får ett ex. En del tycker det är svårt för deras närstående har inte varit intresserade av att fylla i den. Vi diskuterar kring detta. Att de kanske inte behöver sitta bredvid och tillsammans fylla i den utan de anhöriga får fylla i och mer diskutera kring gamla tider mm och sen fylla i. Vi pratar också lite kort om att det är viktigt att de törs komma med åsikter, klagomål, förbättringsförslag om det är saker de inte är nöjda med i vården. Visar gruppen Har du förbättringsidéer eller synpunkter på kommunens omsorger om äldre och funktionshindrade? Flera deltagare vill gärna ha ett ex.
Ovanstående och mycket mer var det ungefärliga innehållet i måndagens studiecirkeltillfälle. Jag vill bara visa på ungefär hur jag arbetar med dessa cirklar. Det är ett mycket uppskattat anhörigstöd och deltagare vittnar om att deltagandet i en sån här cirkel har haft stor betydelse till det bättre för dem i deras anhörigsituation.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar