Som jag nämnt förut så går inte utvecklingsarbetet framåt i samma takt som jag själv önskar. I ett ensamarbete så måste man försöka komma med i ett sammanhang. Bolla idéer och sätta upp mål tillsammans med andra om det ska gå vägen fullt ut. Annars hjälper det inte hur mycket idéer jag har eller hur många mål jag sätter upp. Är de inte förankrade i organisationen så kommer jag inte så långt.
Jag ligger efter när det gäller att nå anhöriga till personer under 65 år. Har kommit en bit ändå. Ungefär en fjärdedel av alla anhöriga som jag under 2011 hade kontakt med var anhöriga till yngre personer. Men naturligtvis skulle jag vilja nå ut till fler. Och vilket stöd man behöver och önskar skiljer sig förstås en del även om en del är ganska lika.
Har nu tillsammans med verksamhetschefen satt upp målet att till hösten ha en temadag/ halvdag för anhöriga till yngre personer med funktionshinder. Tanken är att förvaltningen ska samverka med andra parter i planeringen och genomförandet av denna dag. Habiliteringen. Skolan. Kultur och Fritid. Föreningar. Vi ska bjuda in anhöriga, personal och andra som är intresserade.
Vi hoppas få tag i en intressant föreläsare som också kan finnas med efteråt för givande diskussioner. Det är viktigt att personen har egna erfarenheter och kunskap om hur det kan vara i en familj med ett barn med funktionshinder. Att personen kan inspirera och väcka tankar hos både anhöriga och människor som i sitt yrke kommer i kontakt med dessa familjer.
Idag har jag haft kontakt med en föreläsare som jag tror på. Återkommer när vi kommit lite längre i planeringen. Tror det kan bli en kanonbra temadag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar